Matsvinn – ett systemfel
Nedan beskriver vi hur matsvinn är ett symptom på ett systemfel i matsystemet.
Centrala begrepp
Matbank – Organisation som direkt eller indirekt omfördelar överskottsmat från livsmedelsaktörer till mottagare. Till exempel genom utdelning av matkassar, i form av sociala matbutiker eller genom servering av tillagad mat.
Matfattigdom – Ett tillstånd som innebär att en person tvingas välja bort en del näringsrika, hälsosamma eller nödvändiga livsmedel på grund av sin ekonomiska situation.
Överskottsmat – Varor eller måltider som inte sålts eller på annat vis blivit över, antingen i butik, hos grossist eller i serveringar.
Omfördelning – Överskottsmat eller osålda livsmedel som antingen doneras till matbanker, tas om hand och sedan delas ut eller tillagas och serveras.
Mathjälp – Matinsatser som sker i civilsamhället, i huvudsak av välgörenhetsorganisationer och religiösa samfund. Behövande får eller får köpa kraftigt rabatterad mat. Maten kan antingen vara omfördelad eller inköpt.
Social matbutik – En butik som säljer överskottsmat till reducerat pris. För att handla här krävs ett speciellt medlemskap som endast beviljas människor med en månadsinkomst på max 13 622 kr.
Livsmedelsdonationer i Sverige
Det finns över 220 matbanker i Sverige och så gott som varannan kommun har minst en matbank. Cirka 50 000 hushåll tar regelbundet del av omfördelad mat på olika sätt, vilket motsvarar ungefär 9 500 ton livsmedel per år. Detta är emellertid siffror som ska tolkas med viss försiktighet eftersom de inte bekräftats av forskare eller myndigheter, utan tagits fram i samarbete mellan olika ideella organisationer.
De vanligaste formerna för omfördelning är utdelning av matkassar, att överskottsmaten tillagas och erbjuds i form av servering eller genom försäljning i så kallade sociala matbutiker. Svenska kyrkan står bakom många av matbankerna, men även organisationer som Hela människan, Stadsmissionen, Röda korset, Frälsningsarmén och Fontänhuset är viktiga aktörer. Civilsamhället har en lång tradition av att bedriva matstöd men jämfört med tidigare utgör nu livsmedelsbranschens överskottsmat en större del av det som delas ut.
En växande rörelse
Enligt Ätbarts kartläggning började civilsamhället ta emot överskottsmat från butiker runt år 2000. Detta var då ett förhållandevis ovanligt fenomen. Antalet matbanker har dock ökat stadigt sedan år 2015, vilket illustreras i diagrammet nedan. Den kraftiga ökningen 2015 kan bland annat kopplas till kriget i Syrien samt lanseringen av Agenda 2030:s målsättning om halverat matsvinn. Ökningen efter 2020 speglar inflation, ökad social utsatthet och försvagade sociala skyddsnät.
År 2024 infördes en ny avfallsförordning som kräver att livsmedelsföretag separerar biologiskt avfall från förpackningar. Det finns indikationer på att även detta har bidragit till en ökning av överskottsdonationer. Donationerna har ökat men det har också väckt frågor om vad som egentligen är hållbart, i både det korta och det långa loppet.
Antal omfördelande verksamheter
Problematisering
Att överskottsmat från livsmedelsföretag omfördelas till människor i socioekonomisk utsatthet framställs ofta som en “win-win”. Enligt resurshierarkin (se bild nedan) ska matsvinn i första hand förebyggas, i andra hand doneras och därefter återvinnas på något sätt. Många företag använder också donationer som en del i sitt hållbarhetsarbete.
Forskare menar att överskottet delvis kan bero på överproduktion, lagerhållning och önskan att erbjuda konsumenterna ett brett utbud av varor, och att överskottet riskerar att byggas in i systemet. En del forskare menar att det kan finnas en risk att donationer av livsmedel upprätthåller ett ohållbart system.
Parallella konsumentgrupper
Att personer i socioekonomisk utsatthet kan ta del av livsmedel till lägre priser kan lätta en ekonomisk stress. Omfördelning av överskottsmat kan, ur ett resurseffektivitetsperspektiv, vara positivt då det potentiellt kan minska risken för att ätbara livsmedel komposteras eller rötas och blir biogas. Samtidigt menar forskare att redistribution av överskottsmat, exempelvis via sociala matbutiker eller genom utdelning av matkassar, potentiellt kan leda till etableringen av parallella livsmedelssystem. Detta kan innebära att vissa konsumentgrupper, med begränsad ekonomi, föreslås konsumera marknadens överskott, medan andra konsumentgrupper för sin egen och planetens hälsa uppmuntras att göra mer hållbara och hälsosamma val.
Vad är egentligen hållbart?
Det är också viktigt att reflektera över vad som faktiskt bör räknas som hållbart. I dag kan även godis och läsk som doneras ingå i statistiken över “minskat matsvinn”. Här uppstår en grundläggande fråga: ska allt som kan ätas verkligen ätas? Få skulle hävda att alla producerade cigaretter borde rökas bara för att de redan finns. Ur ett folkhälsoperspektiv skulle man kunna argumentera för att samma sak gäller även för produktkategorier som läsk, godis och snacks.
Ett system i behov av förändring
Livsmedelsdonationer kan fylla en viktig social funktion. De löser däremot inte grundproblemet – ett system som producerar mer än vad som behövs, på bekostnad av både människa och natur. Det verkligt hållbara målet borde vara att producera och distribuera mat på ett sätt där minimering av matsvinn är en integrerad del av samtliga led i livsmedelssystemet, inte en kompensation i slutet av kedjan.
Källor
Avfallsförordning (2020:614) | Sveriges riksdag
Saxena, Lopamudra Patnaik, och Chiara Tornaghi. ”The Emergence of Social Supermarkets in Britain: Food Poverty, Food Waste and Austerity Retail”. Coventry University, juni 2018.
Mattias Eriksson och Niina sundin, SLU – citat ut Matbanksrapport #2
Bildkälla: https://livsmedelsverket.mediaflowportal.com/extern/folder/1163138/