Hur hanterar vi klimatoro?

Enligt en undersökning från 2023 uppger vartannat barn, i åldern 12-18 år, att de är oroade eller mycket oroade över klimatet och miljöförstöringen. Dessa känslor måste tas på allvar. Vuxenvärlden har ett ansvar att ingjuta hopp och framtidstro samt att hjälpa barnen hantera dessa känslor. Men hur ska man prata om klimatkrisen utan att skapa känslor av hopplöshet?

Klimatångest är ett begrepp som beskriver de känslor som kan uppstå när man kommer till insikt om hur dåligt vår planet mår, samt vad de hotade ekosystemen innebär för människans fortlevnad. För många är ångest ett mycket laddat ord. Därför kan det ibland vara bättre att använda sig av det bredare begreppet klimatoro för att även inkluderar de som inte identifierar sina oroskänslor som fullt så starka som ångest. 

Känslor som barn och unga (och vuxna med för den delen) med klimatoro/-ångest kan uppleva:

• Rädsla – för var världen befinner sig och eventuella skräckscenarion om vad som kan hända som konsekvens av klimatförändringarna.
• Oro – för hur det kommer bli för framtida generationer om inte fler agerar idag.
• Sorg – till exempel över att arter dör ut eller att vi inte kommer kunna leva som vi är vana vid.
• Skuld – över att göra ohållbara val eller att inte (kunna) göra mer.
• Ilska och frustration – över att vuxna och politiker inte gör mer, eller över att inte bli tagna på allvar.

Det är viktigt att tillåta att dessa känslor finns, de är signaler på att vi behöver söka stöd och agera. Målet bör aldrig vara att bli av med känslorna utan att lära sig hantera dem. Ofta kan känslor som sorg, frustration, glädje och hopp finnas samtidigt. Att undvika att prata om klimatkrisen och allt som hör till denna hjälper inte den som lider av klimatångest, snarare tvärtom. Ju mer vi pratar och informerar om dessa svåra frågor, desto bättre rustade blir eleverna för att kunna hantera den verklighet och den värld de ska växa upp i.

Vad kan jag som vuxen göra?

Du som vuxen kan hjälpa barn med klimatoro på många olika sätt.

1. Läs på

Börja med att själv utbilda dig i frågor som rör klimatkrisen. Här finns några bra källor:

• Naturvårdsverket om klimatförändringarna
  https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/klimatforandringar/klimatet-forandras/ 
• WWF: Konsekvenser av klimatförändringar https://www.wwf.se/klimat/konsekvenser/#15-graders-uppvarmning 
• Forskning.se: Klimatkrisen på fem minuter https://www.forskning.se/2021/11/04/klimatkrisen-pa-fem-minuter/ 
• Röda korset: Klimatförändringarnas konsekvenser https://www.rodakorset.se/var-varld/klimatforandringar/klimatforandringarnas-konsekvenser/ 

Med kunskap och fakta kan du bättre bemöta argument, myter och personer som är skeptiska eller förnekande.

2. Prata om känslor och ställ frågor

Fråga vad eleverna vet om klimatkrisen. Vad känner de inför den? Hjälp dem att sätta ord på sina känslor. Fråga också vad de är oroliga för och om det är något de skulle vilja veta mer om. Om det är något ni inte vet, eller du är osäker på, kan ni söka information tillsammans. 

Många unga med oro för klimatet känner sig ofta maktlösa och ensamma. De kanske upplever att de inte kan leva så hållbart som de önskar, till exempel p.g.a föräldrars beslut om flygresor eller matvanor. De kan även uppleva att deras vänner inte förstår deras oro. Här kan du som vuxen visa att det finns många barn och unga, och vuxna med, som känner likadant. Kanske kan ni skapa en grupp med elever som delar denna oro och som vill hjälpas åt och tillsammans agera (se steg 4) för en mer hållbar framtid. 

3. Berätta sanningen – i lagom portioner och i proportion till ålder

Eleverna har rätt att veta sanningen om den värld de lever i. Men det är viktigt att den information de får kommer i lagom stora doser och på en nivå som passar elevernas ålder. De behöver inte höra de värsta skräckscenarierna och inte allt på samma gång. Det är också viktigt att eleverna får höra att det inte är för sent, annars riskerar känslan av hopplöshet att bita sig fast. Berätta att mycket görs för att dämpa klimatkrisen. Visa gärna på initiativ som andra barn och unga tagit, som Fridays for future och Greta Thunberg.

4. Agera

Det bästa sättet att hantera klimatångest är att agera. När du som vuxen agerar visar du dessutom att du är redo att åstadkomma förändringar för framtidens generationer. 

Hjälp även eleverna att agera. Det skapar meningsfullhet och känslan av att bidra till ett mer hållbart samhälle. I klassen kan det vara bra att hitta frågor där alla kan enas. Det kan till exempel vara att få rektorn att skriva under en deklaration om klimatnödläge, eller att varje klass sår pollinatörvänliga blommor på skolgården. Undvik frågor som riskerar att polarisera gruppen, som införandet av en helt eller delvis vegetarisk matsedel. 

Försök också att engagera fler vuxna i klimatfrågan, lärarkollegor eller föräldrar. Kan ni gå ihop flera klasser och göra något  tillsammans? 

5. Öva på acceptans och ta pauser 

Idag översköljs vi av information, både sann och falsk, i ett konstant och mycket högt flöde. För att orka med är det därför viktigt att träna på att pausa från allt elände vi får höra om. Detta gäller både vuxna och barn. Om vi ständigt tar in alla nyheter och all forskning som visar att utvecklingen går åt fel håll, kommer vi tillslut inte att orka. Det kommer inte finnas någon energi till engagemang och till att kämpa för en förändring. Därför är det viktigt att pausa och tillåta sig återhämtning från det konstanta, negativa flödet. Återhämtning kan till exempel vara lek och skratt eller att vistas i naturen, den natur som vi genom vårt klimatengagemang värnar om.

Att acceptera att vi nu befinner oss i en klimatkris handlar om att ha en förstående och vänlig inställning till både sig själv och till sina medmänniskor, inte om att bli passiv. Acceptans hjälper oss att reda ut vad vi kan och vad vi inte kan förändra, så att vi kan lägga vår energi på det vi faktiskt kan påverka.

Vad bör jag som vuxen INTE göra?

Förutom att det finns många bra saker du kan göra så finns det också några fallgropar att undvika.

1. Mycket snack och lite verkstad

Som ovan nämnt kan frustration och ilska lätt gro hos barn och unga när vuxna säger en sak och sedan gör något annat (eller inget alls). Det är därför viktigt att handla i enlighet med vad man säger. Visa att du tar klimatkrisen på allvar och att du gör vad du kan för att bidra till en mer hållbar värld.

2. För mycket ansvar på individen

Att göra vad man kan som individ är viktigt. Det är också ett sätt att känna meningsfullhet och att man är med och skapar en mer hållbar värld. Men allt ansvar kan inte läggas på individen. Berätta för eleverna att personer och verksamheter med makt och inflytande (vuxna, politiker, företag) bär ett stort ansvar för att skapa en mer hållbar värld. Det är också de som möjliggör för dig och mig att göra mer hållbara val, t.ex. genom att göra det billigare att åka kollektivtrafik.

3. ”Allt kommer att ordna sig”, tekniken löser det

Att säga att det kommer att lösa sig är inte hjälpsamt. Det kan snarare skapa en känsla av att inte bli tagen på allvar, eller att vuxna ljuger för en. Barn och unga ska leva på denna planet som redan förändrats på grund av hur vi överutnyttjar jordens resurser. De har rätt att få veta sanningen. 

Det är lätt att föreslå enkla handlingar, som att återvinna eller släcka lampan. Men vinningen av dessa handlingar är inte av den magnitud som klimatkrisen kräver. Den kräver livsstilsförändringar och systemskiften. Man ska inte heller tro att ny teknologi kommer att lösa allt, det blir lätt en ursäkt för att inte agera nu. Teknik är en del av lösningen men inte den enda. 

4. Påstå att barn och unga kommer att lösa krisen

Det kan kännas uppmuntrande att säga att barn och unga kommer att lösa klimatkrisen, som ett sätt att ingjuta hopp och mod. Men det är inte helt sant. De närmaste åren avgör i vilken riktning klimatkrisen går, och då är dagens barn fortfarande barn. När dagens barn och unga är vuxna måste samhället redan ställt om, det kan inte vänta 15-20 år. Därför kan inte ansvaret läggas på dem. 

Det är dagens vuxna, och generationen innan dem, som orsakat klimatkrisen. Det är de som bär ansvaret att ställa det till rätta. Dagens barn och unga ska inte behöva betala det priset.

Problem kan bara lösas med god förståelse för det som ska lösas, och vad som krävs för att nå en lösning. Kunskap är nyckeln till detta. I svenska läroplaner står det att frågor om klimat och miljö ska genomsyra all undervisning. På Skolverkets hemsida, om Lärande för hållbar utveckling, står det att eleverna ska få kunskap och förstå hur de kan agera för en hållbar framtid. Syftet med lärande för hållbar utveckling är att stärka elevernas kompetens, engagemang och handlingskraft för att de ska kunna bidra till, och vara en del av, ett mer hållbart samhälle. 

Så ja, en del av lösningen är skolan och utbildningen av våra barn och unga. Det är de, och deras barn, som ska leva i den värld vi lämnar efter oss. Det är de som ska komma att forma framtiden och dess utveckling. Och det finaste vi vuxna kan lämna över till våra barn är en välmående planet.

---